Den strategiska stigen

Att identifiera strategiska områden för det politiska arbetet på svenska i Finland är inte alltid enkelt. Vad gäller frågan om den svenska utbildningsstigen från dagvård till skola och högskola, är det i alla fall lätt att inse, att detta är den viktigaste framtidfrågan.

Orsaken är skolans betydelse för de svenskspråkiga som lever i starkt finskdominerade miljöer. Skolans betydelse kan tom. vara större än familjens, iom de sociala kontakter som vi etablerar under skoltiden. För barnen i tvåspråkiga familjer är skolspråkets betydelse ännu större - om de inte går i svensk skola blir svenskan vanligtvis så svag att de aldrig blir tvåspråkiga, utan enspråkigt finska med bättre eller sämre kunskaper i svenska.

Bristen på kompetent svensk dagvårdspersonal i huvudstadsregionen utgör en allvarlig utmaning för svenskheten i regionen. Om den svenska dagvården inte håller måttet finns risken att fler tvåspråkiga väljer finsk dagvård och då är det svårt för barnen att klara den svenska skolan. En finsk utbildningsstig för individer i stark minoritetssituation leder inte till stärkt svenskhet.

Problemet med personal har dels med utbildningen, dels med rekryteringen att göra. Vi måste våga tänka om vad gäller båda områdena - städerna måste aktivare rekrytera svensk personal, och vi behöver ett Helsingforstillägg. Därtill behöver vi på sikt mer av pedagogisk utbildning på svenska i Södra Finland. Hur och vem som ordnar, är mindre viktigit än att det blir av inom en överskådlig framtid.

Tillbaka i stan

Det är förvånansvärt svårt att riktigt komma igång igen efter en så varm och vacker sommar som den vi haft. Jag har njutit av ungar, stugliv och skönlitteratur mestadels på Åland. Första gången under alla mina år på Åland hade vi en dag med alger i Norrhavet, dvs. Bottenviken. I Barösund har vi nästan vant oss vid att det inte går att simma i slutet av sommaren.

Barnen har vuxit, och det är en glädje att se deras entusiasm inför dagis- och skolstart och skönt att de trivs med sin vardagstillvaro. Mycket snart är alla mina vardagskvällar igen fyllda av möten och uppdrag. Då finns de gemensamma stunderna främst under veckoslutet.

Deltagandet i tankesmedjan i Tallinn var en positiv upplevelse och ingav hopp om en framtid för svenskheten i vårt land trots allt. Men det behövs gemensam vilja och koordination särskilt vad gäller de ekonomiska resurserna.