Drömmarnas Sibbo

Också jag ville flytta till Sibbo när ungarna blev tre stycken och det inte fanns parkering för bilen eller tillräckligt med utrymme i lägenheten. Sen hittade vi en stor lokal som varit kontor i minst 50 år med parkering på gården och dessutom gungor och sandlåda. Vi stannade - mitt i stan och med det mesta på promenadavstånd. Ett barn behöver kuskas en gång i veckan, det är allt. Men aldrig i mina vildaste drömmar kunde jag föreställa mej att man skulle vilja bygga förstäder typ Vik, Nordsjö, Lillhoplax i Sibbo för att på något sätt råda bot på stadens bostadsbrist. Hur befrämjar en sådan satsning oss stadsbor? Aldrig i världen att man skulle vilja få den sista fläcken underbart rural traditionsbyggd exploaterad och förstörd av våra stadsplanerare. Däremot ser jag gärna att Sibbo själv tillsammans med privata krafter utvecklar och bygger så att det passar in i den befintliga miljön så väl som möjligt. Då kan vi fortsätta drömma om det där "sen när livet inte längre är så stressigt" och man kanske skulle flytta till landet.. Vi behöver våra tomrum som framtida möjligheter just för att också framtiden skall byggas. Och på vilket sätt skulle servicen i Hfors förbättras av att sprida ut stadsstrukturen till åkrar och fält med en nota på 600-800 miljoner euro? Märkligt. Det blir inte något trevligt möte i stadsfullmäktige imorgon, har jag på känn.

Tvillingarna fyllde 10 och Sfp 100 år

Veckoslutets händelse var tvillingarnas födelsedag som firades på lördag med kompisar och på söndag med familj, släkt och guförädrar. För tio år sedan föll den första snön när jag låg på Kvinnis med två ganska små flickor brevid mej. En stor dag. Ett inte helt lätt projekt sedan att tömma arbetsbord, flytta undan böcker och kläder. Vi tog till flyttlådor som visade sej vara en utmärkt idé. Flickorna var nöjda med firandet, gästerna verkade glada att träffas. Det är inte så ofta man ger sej tid att dricka och äta tillsammans i dessa bråda tider, så det kändes bra att ha lyckats ordna det.
Och sen var det Sfp. Med risk för att kompromettera en gammla vän använder jag bilden Rikus fru Anna skickade mej efter en trevlig lördagskväll med 1000 andra gäster på Finlandiahuset. Det fanns inte så många andra i församlingen som jag känt sedan jag var 15 (de kan antagligen räknas på en hand) så det var trevligt att få sitta och skvallra litet. I övrigt ett bra party. Programmet höll hög standard, gick undan och visade vilket dynamiskt kulturliv vi har på svenska! När 3 manskörer framförde modersmålets blev man rörd. Sedan en god middag, många diskussioner om bl.a Sibbo, riksdagsvalet och därtill några turer på dansgolvet. Måste träffa Pärre snarast.

Upp till Gåkamp innan 30.11!

Typisk vecka med många olika möten, sammanhang och uppgifter som skulle kräva mycket mer än jag har tid eller kapacitet för. Deltar man i ett möte borde man egentligen också vara någon annanstans, hinner man med en sak är det för att man negligerat något annat.. antagligen är detta politikens vardag. Lyckligtvis är det man gör ändå intressant och ofta också trevligt.
Idag hade jag lyxen att som representant för Helsingfors få emotta Gåkampens utmaning - tio riktlinjer för att bli en fysiskt aktiv kommun. Marthaförbundet, Folkhälsan och Finlands svenska idrott har slagit ihop sej i avsikt att inspirera folk att gå 120 000 km fram till den 30.11. Idag fick vi höra att målsättningen är uppnådd många gånger om - finlandssvenskarna som registrerat sej har vandrat mer än 900 000 km! Fantastiskt resultat och ännu trevligare var att jag fick mina tvillingar med mej också på turen runt Tölöviken innan vi avslutade med glögg och pepparkakor vid Tölövikens friluftscentrum (ett ställe där jag aldrig varit innan..). En god sida av livet!
Och vad är det kommunen skall göra? Jo, på olika sätt i sitt beslutsfattande och i planeringen uppmuntra alla barns och ungas behov att röra på sej. Det skall vara möjligt att röra på sej i närmiljön, gården, parkerna och i dagis och skola skall vi fundera över hur man kunde öka insatserna för daglig fysisk aktivitet. Kanske det man börjat med i Munksnäs - korta men effektiva promenader med läraren - skulle vara något för hela staden? www.gakampen.fi är adressen föresten.

Sibbofrågan i stadsstyrelsen idag

Så är det dags igen - Stefan Johansson som ersätter Gitta Dahlberg i stadsstyrelsen för fram vårt motförslag i frågan.
Vill vi att västra Sibbo skall bli en förstad eller vill vi att området skall växa på egna villkor så att karaktären av grön landskommun o kulturbyggd bibehålls? Beredningen i Hfors förnyade förslag leder till förstadsbyggande av samma typ som tidigare, även om det finns skrivningar som talar om lågt och tätt. Sibbo behöver pga. avsaknad av ett 250 man stort stadsplaneringskontor engagera fristående arkitekter och planerare med visioner och verklighetskoppling, något som förefaller leda till populärt boende. Sedan 2002 har Sibbo planerat för tillväxt och vill man komma igång så snabbt som möjligt, är det genom att låta Sibbo sköta saken.
Jag tror på att företagssamt folk skall bygga landet, inte tjänstemän på byråerna. Arbetsplatserna i Finland finns i mikro- små- och medelstora företag. Mindre kommuner kan köpa tjänster av mindre företag, för Hfors är det inte lika lätt. Om kommun- och servicestrukturprocessen ens på något sätt försvårar eller försämrar verksamhetsförutsättningarna för företagarna (särskilt dem som verkar bara i närmiljön), blir slutresultatet förminskade skatteintäkter.
Tvångsannekteringsprocessen skapar oro hos vanliga finländare, eftersom den känns fel. Ändamålen helgar inte medlen, särskilt inte i politiken som i västvärlden bygger på förtroende, inte diktat. Därför nej till tvångsannektering, oberoende om sånt skedde också för 500 eller 50 år sedan. Mycket sånt vi inte accepterar idag skedde i det förflutna.

Min bror hette Mikael

Idag har det gått 6 år och 1 dag sedan min bror Mikael, eller Mikki han kallades dog i en flygolycka. Han var inte mer än 14 månader yngre än jag. Vid 35-år var han doktor i fysik, forskare vid VTT och aktiv debattör. Hans dotter var 10 och hans son 8 år då han lämnade oss. Det är många år sedan och ändå som igår, mycket har hänt och sorgen ser annorlunda ut idag, men saknaden är kvar. Jag brukar se till att ha luft i allmanackan de här dagarna, men nu gick det inte alls och allt ogjort arbete hopar sej. Vi firade en trevlig kväll med familjen, släktingar och några av hans vänner igår, det är bra att få samlas, äta och dricka.
Fotot här intill har hans kollega och vän Waclaw Gudowski tagit på en konferens i Rom.

Didde övergår till Nylands lista i riksdagsvalet

Dagens nyhet är att Didde Oker-Blom hoppar över kretsgränsen till Nyland. Har just skrivit ihop ett epostmeddelande till sfp:arna i stan och till partistyrelsen där jag berättar om hans beslut och att det är en fråga som varit på gång redan en tid. Det är ingen hemlighet att han funderat över var han har de största chanserna och nu blev det alltså Nyland. Jag kommer att sakna hans konstuktiva och humoristiska person i valkampanjen men är tacksam för allt det han har gjort och gör för Sfp i Helsingfors. Sen tror jag ju att det alltid finns någon mening med allt som sker.

Vår delegation som har till uppgift att nominera riksdagskandidaterna sammankommer idag torsdag kl 18 för att nominera 16 personer, listan finns på vår webbadress: www.sfp.fi/helsingfors. Fem namn lämnar vi ännu toma för att fylla bl.a det hål Didde lämnar efter sej. Jag ser med tillförsikt fram emot valet och kommer att jobba för att vi återtar det andra mandatet.

Helsingforskretsen i Tallinn

En inspirerande dag på reparerade Nordlandia och i Tallinn med riksdagskandiater, deras stödpersoner, Hengi, Steno och Ann-Jo från kansliet. Därtill kretsledningen - Mia Bruncrona, Björn Fant. Vi hann med en promenadtur i Gamla stan (skönt att vara på kontinenten igen), lite mat och diskussioner om bl.a invandringspolitik, klimatfrågor, och kampanjplaner. Shopping hör också till, fast särskilt billigt är det inte längre. En småskalig demonstration fäste vår uppmärksamhet, det visade sej att man demonstrerade mot pälsar. Inte så märkligt hos oss kanske, men kvinnorna som försökte skydda sej mot kylan i sina pälsar kände sej klart obekväma också en bit ifrån. Västerländska värderingar sprids.

Ärtholmen i novemberljuset

Idag fick vi ett känt namn till vår lista i Helsingfors när Frank Moberg bestämde sej för att ställa upp, fantastiskt! Det är verkligen värdefullt att få en person med hans erfarenhet och kontaktnät att ställa upp för Sfp! Skönt med solsken i november.

Från Sveps till Kafka - Wallingate i stan

Solen sken när jag tog mej tid att springa en ronda på morgonen, halt överallt och jag konstaterade att vi i stort sett saknar möjligheter att idrotta utomhus i den här delen av staden. Inga belysta "slingor" någonstans, inga sandade stigar, man borde flytta norrut för den slags service..

Pohjola-Nordens seminarium om Nordens framtid på tisdag - välfärd och konkurrenskraft var en välkomen tankeväckare. Inte för att tankegångarna skulle ha varit obekanta, utan för att diskussion är en grundförutsättning för att förstå vilka förändringar som behövs i framtiden. Och beredskap till FÖRÄNDRING är en grundförutsättning för oss politiska beslutsfattare. Det var många talare, bl.a Toffe TAXELL, Raimo Sailas och Marie Ehrling tydliga med. Den som inte har sett och hört Nalle WAHLROOS tala har missat landets kanske främsta retoriker. Som ledande politiker skulle han kunna åstadkomma vad som helst (tex. det han igår föreslog - att de allra lägsta arbetsinkomsterna inte skulle beskattas alls), han skulle inte passera obemärkt heller på den internationella arenan. Risken är att han inte skulle trivas alls. Det är i alla fall värdefullt att han ger sej tid att delta i den offentliga debatten - när har vi senast haft en betydande bankir som för en lärd samhällelig värde-diskussion?

Svenska produktionsskolan, mediaverkstad för ungdomar, fyllde tio år idag. Blev åter imponerad av arbetet där - bl.a layouten till infon om svenska veckan i år är gjord av två flickor därifrån - fräscht och proffsigt! På eftermiddagen ännu ett möte hos Bo-Erik Ekström om bl.a kommunal finansiering, därifrån direkt till Café Kafka och träffen med partiordförande Steffi. Blev glatt överraskad över att så många hade tagit sej till Svenskis, en del kända, andra nya ansikten. Berättade litet om budgetförslaget som godkänns nästa onsdag i fullmäktige och om konsultutredningen om skolnätet. Steffi belyste partiets situation på ett nationellt plan och vad som är på gång i regeringen. Sibbo-frågan upp bland de frågor som ställdes av publiken, Steffi ansåg att inget är avgjort än.

Svensk dag och skolnät

Svenska dagen är min födelsedag vilket innebar en kväll med familjen runt matbordet, nästan 20 personer. Jag njöt av en en kväll ledig - vi lyssnade på Folktingsfesten i radion en stund och imponerades av RUBEN STILLERs tal. De judiska familjerna förfinskades när judiska skolan bytte språk från svenska till finska, så enkelt gick det. Men det är inte förvånande att Stiller upplever sej främmande i förhållande till sin fars kultur och inte vet vad som är finlandssvenskt, vad judiskt.

Språkval i familjer borde inte göras så att man väljer bort, utan så att man väljer till, tycker jag. Farmor ansåg att en bildad person talar många språk, hon lärde sej själv engelska genom att läsa romaner med ordbok, uttalet var inte så perfekt, men det störde inte henne. Ännu finns talas det en del spanska i släkten trots att det var farfarsfarmor som kom från Torrevieja på 1850-talet. Människohjärnan har kapacitet om attityden är rätt. En lite absurd bild får symbolisera dagens frågan om SKOLNÄTET i stan och den diskussion en konsultutredning föranlett. Började morgonen med att tala med Freddi Vilén i direktsändning om att det handlar om ett bakgrundsmaterial. Minskningen av elever handlar om flera tusen (på svenskt håll ser det stabilare ut men redan 200 elevers bortfall slår mot våra skolor) så det är helt klart att förändringar behövs. Utredningen ifrågasätter språkmurarna i förvaltningen och påtalar att lägre gränser mellan språken skulle leda till större effektivitet.. jo, jag tackar - tänk att de inte föreslagit att de små svenska skolorna skall inrymmas i de stora finska skolhusen! Det skulle inte gå många år innan vi skulle ha ett helfinskt skolnät i staden.

Det konkreta förslaget om att slå ihop Tölö och Norsens gymnasium är befängt särskilt med tanke på att vi i gymnasierna i staden nu ser en ökning av elevantal och -tryck. Det blir ca. 1100 fler tom. 2010, sedan då eventuellt en minskning. Men jag utgår från att man anser att Tölö gymnasium är för litet eftersom man inte har 3 serier. Här finns också ett förslag om att flytta Åshöjdens högstadium norrut och att dela upp det lilla lågstadiet på Kottby, Kronohagen och en ny svensk kvartersskola i Arabistranden i samband med bl.a skolan för synskadade och dagiset. Svenska sektionen har fört den här diskussionen och en majoritet uppfattar att Åshöjden som högstadium inte på Sturegatan kan anses svara mot närskoleprincipen. Här är jag själv av samma åsikt, en skola är inte dess väggar, även om huset är en viktig identitetsbärande faktor. Beslutet om Sturegatan gjordes för 30 år sedan när det ännu bodde svenskspråkiga i området, idag ser det helt annorlunda ut.

Astrid ställer upp för oss!

Äntligen är spänningen över vad gäller valkrets för ASTRID THORS Helsingforsare som hon är har hon nu valt att "komma hem" och att hjälpa oss i arbetet med att återta vårt andra mandat och att försvara huvudstadens intressen på det nationella planet. Hennes erfarenhet, kunnande och röster behövs.

Pga. långt tidigare inbokat besök på kärnkraftverket i OLKILUOTO missade jag dessvärre Folktingets mottagning på Svenska teatern den här gången. I år blev det istället energipolitik och en spännande tur till byggplatsen för Olkiluoto 3:an och till sist ännu ett besök nere i schaktet för slutbevaring av kärnavfall. Lärorikt och givande - Finland har med sitt beslut om utbyggnad av kärnkraft tryggat produktionen av en hel del utsläppsfri energi. Så länge vi köper rysk kärnkraft från anläggningar som Sosnovij Bor (hur skrivs det?) är det ingen vits att komma och diskutera kärnkraft med mej. Jag är helt övertygad om att vi hellre skall producera den själv, och anser att en av våra största säkerhetsrisker utgörs just av de här anläggningarna nära våra gränser.
Den som vet att näringslivets konkurrenskraft är central för välfärden, inser också att eltillgången och elpriset inte är betydelselösa i ett avlägset land som Finland. Skulle förra istiden inte ha malt ner vår fallhöjd i landet, och om vårt land skulle se ut som Norge skulle vi säkert också klara vår elproduktion med vattenkraft. Nu får vi tyvärr inte ut liknande effekter, men 16 % av elbehovet är inte dåligt heller. Skulle Finland ligga där Danmark ligger skulle vi också få ut betydligt mer effekt och en viss ekonomi i vindkraften. Tills dess är kärnkraft ett utmärkt sätt att sköta landets bas-elbehov.

Våra mediala verklighet ..

är nog tidvis av det slaget att man måste vara smått galen för att hålla på med politik. Man skall vara en verklig jonglör för att lyckas med att inte ge journalisterna en möjlighet att hitta den där negativa aspekten till Sfp eller Sfp:s situation. Det är en märklig mekanik, den känns som mobbning, men journalisterna själva anser att de bara sysslar med kritisk journalistik, dvs. sitt jobb. De berättar gärna om vilka personer som kämpar om en fråga, ett mandat. Personkonflikter eller någon som gör bort sej gör dem riktigt glada. Den komplicerade, mångfascetterade verkligheten av vardagligt politiskt beslutsfattande om sjukvård, skolor, offentliga strukturer eller ekonomi är ointressant. Vi borde lansera vår politik via personkonflikter eller motsättningar, för att skapa de berättelser journalisterna behöver för sin verksamhet. Kanske det kan vara en sätt för Sfp med olika profiler...

Sen måste vi över språkgränsen för att få fatt i alla de svensk- och tvåspråkiga under 45 år som inte alls använder svensk media i stan. Alla de där som egentligen inte tar så många steg för svenskan och som tror att svenska skolor är en självklarhet som bara fortsätter att finnas kvar oberoende av partierna. Därtill skulle vi behöva en lokaltidning i Mellannyland (så som hela resten av Svenskfinland har) i stil med Radio Mellannyland för att överhuvudtaget kunna hålla kontakt med våra trogna väljare i stan.

Nå, nog gnällt - imorgon ser jag fram emot att besöka kärnkraftverket i Olkiluoto och att diskutera energipolitik. Missar dessvärre Folktingets mottagning på Svenskis, ett trevligt tillfälle att träffa folk från det svenska samhällslivet. Minns också första gången jag var där och min förvåning över att det fanns så många finlandssvenskar på Svenskis som jag inte hade en aning om vem de var, trots att man ju alltid brukade träffa så många bekanta på teatern...

Så kom snön igen ..

och bilen står med sommardäck, tänk att det alltid är lika svårt att minnas att det faller snö i Norden. Veckan har varit rätt stökig med många olika möten och olika frågor att hålla igång.

En av de större bitarna har varit att få ihop Sfp-gruppens BUDGETANFÖRANDE för år 2007. Om någon trodde att vi kommunalpolitiker har folk som skriver tal så är det alltså inte så, men jag har lyckligtvis fått många skrivningar och hjälp av mina kolleger. Bekymmersamt för staden är att skatteinkomsterna (budgeterat: 2.139.300.000) inte utvecklar sej som de borde och att kostnaderna stiger år från år.
Lejonparten av utgifterna svarar utbildnings-, social- och hälsovårdssektorn för, och det är ingen lätt sak att anpassa de enorma strukturerna. Vi anser dock att fler köptjänster är en del av receptet för att förbättra effektiviteten och tom. kvaliteten.
Verksamhetsomkostnaderna för Helsingfors år 2007 budgeteras till 3,4 miljarder euro (3.446.500.000 euro). Men så uppgår investeringarna, av vilka affärsverken står för hälften till 625 miljoner. Det är inga småsummor för oss fritidspolitiker att försöka hålla koll på.
Finska staten bidrar föresten med 182 miljoner euro i statsandelar, men Helsingfors betalar istället ut 252 miljoner euro i skatteutjämning till staten. Fullmäktigemötet inleds redan kl.15 för att vi inte skall behöva tillbringa hela natten på stadshuset. Får se..