Vardagspolitik och anteckningar / Kirjoituksia politiikasta, arjesta ja vähän muistakin asioista
20 september, 2011
Vad kunde privat svensk skola innebära?
Maria Wetterstrands tankar kring barnens skolgång har lett till en debatt på svenska och på finska om skolor och skolspråk. Debatten skiljer beroende på om den förs i ett medium på svenska eller om den förs på finska. Skriver detta inlägg på svenska eftersom Hbl (20.9.11) på första sidan i papperstidningen slår upp mitt förslag till att råda bot på den situation Wetterstrands tankar utgått ifrån. Den länkade artikeln på nätsidan handlar om hur tvåspråkigheten i den sverigefinska skolan fungerar, en lösning som svårligen skulle fungera i den finlandssvenska skolan.De svenska skolorna i Finland bör vara språkligt och kulturellt sett starka enheter för att de svensk- och tvåspråkiga barnen ska uppnå en tillräckligt god nivå på skolspråket. Att lägga om hela landets svenska eller finska skolsystem har inte heller varit den ursprungliga avsikten, även om en del av de finska debattinläggen handlat om att svenska skolor överhuvudtaget inte behövs
Om man vill diskutera utveckling av hela landets skolsystem, är det viktigt att minnas att finländsk undervisning håller hög nivå och att man inte behöver oroa sej för om barnet går i en "god" skola eller inte. I dagens Helsingfors väljer man - framför allt på finskt håll - mellan skolorna, men resultaten är goda överallt. Vi har inga "gettoskolor" eller en situation som i Rinkeby innan den finlandssvenska rektorn skapade framgångsskolan där.
Den förda debatten har visat på ett intresse bland finska föräldrar att få en effektivare svenskundervisning för barnen. Det bästa och mest populära sättet att lära ett finskt barn svenska är genom språkbad. Därtill visar forskningen att barnen också blir duktiga på de följande främmande språk de läser. Men det skulle behövas betydligt fler platser i språkbadsdaghem och i språkbadsskolorna i Helsingfors. I gårdagens Helsingin sanomat framgick att man förgäves önskat sej språkbad i Raseborg men inte fått det.
I Helsingfors verkar både tyska och franska skolan, med täta kontakter till moderländerna och avsikt om att lära ut också landets kultur. Ett sätt att möta de förväntningar som är uppenbara idag, kunde vara att grunda en privat svensk språkskola, den Svenska skolan i Helsingfors där initiativet gärna kunde vara mellanstatligt. Finland och Sverige har förutom gemensam historia många gemensamma förehavanden och företag. Skolan som kulturbärande institution kunde fungera som en bro mellan länderna, men den skulle framför allt rikta sej till språkmajoriteten, så som också den franska och tyska skolan i Helsingfors gör. Den svenska nyttan av skolan kunde vara möjligheten att utöva skolverksamhet i Pisalandia med allt vad det kan innebära av kvalitetsutveckling av det rikssvenska skolsystemet.
